MellanTidOchRum

Det blev ett lätt tumult ikväll när det började bli dags för kvällsfilm och kvällsmål, strömmen försvann helt utan vidare!
tjugo minuter i sex sa det "tjoff" och det blev svart, pojkarna som höll på att avsluta leken kom av sig och smög in i köket för att höra vad som hänt.
- Strömmen har gått men den är nog snart tillbaka, svarade jag.
Snart visade sig vara betydligt långvarigare än vi trott. När ingen ström hade kommit vid 18.00 -tiden så bad jag pojkarna att sätta sig i soffan i vardagsrummet för vi skulle läsa, ljuse tfrån fönstret var inte behjälpligt så det var till att hämta en ficklampa, lässtunden blev riktigt mysig med ficklampan som hjälp.

Mormor och morfar sa att de löser vi med att göra som på den gamla goda tiden, värma över öppen eld, så de gick ut till våran grillstaden och hela kvällsmålet blev tillagat på gammaldagsvis, soppan värmdes över elden, brödet blev härligt rostat och korven grillades.

- Mums mums tyckte Herr E och Herr R.

När kom strömmen tillbaka då? Joo precis 18.55, så det hann tittas lite på teve innan det bar av till sängen.
Strömavbrottet hade orsakats av ett träd som fallit omkull över en elledning  i närheten där vi bor och sedan hade det börjat brinna, så de hade varit tvungna att byta ledningar, därav det långa avbrottet.
Strömavbrott kan vara väldigt mysiga och rofyllda, men inte när det är dags för kvällsavslut, men det var ändå riktigt kul tyckte grabbarna som först satt och pysslade till skenet av tända ljus

Jag har en annan favorit film som finns som orginal och en nyare version förstås och båda finns i min filmhylla.
Här kommer orginalet och nu bjuder jag på den nyare versionen, vilken som är bäst? Det får betraktaren avgöra. Ibland kan det vara svårt att avgöra för filmen kan skildras ur olika synvinklar eller helt enkelt vara helt olik. Vem hade trott att denna skådespelerska kunde sjunga? En tös med många talanger..?

Njut av klippen, vare sig det är orginalet eller nyare versionen.

Idag är det ingen sol som hälsar på, gårdagen bjöd på starka vindar och det märktes när man var utomhus, speciellt lekfull var vinden när den tog tag i bilen på väg in till stan.
Ska man nu tro på vad som sägs så ska det bli storm här uppe i norr under helgen, jaja, vi får väl se om det stämmer.

Hamna i blåsväder det har i alla fall Liza Marklund gjort sedan hon bytt sin litterära agent till en dömd fd kvinnomisshandlare. Vad säger man om det? Det kanske inte skulle vara så uppmärksammat om hon inte varit en sådan förkämpe mot kvinnomisshandel. Nu har hon i alla fall fått stöd för sin handling av en kollega, norska Anne Holt.

Hittade dock en roligare sak när jag läste expressen, ta och kika på detta och avgör själva

Det är snart dags att hämta sönerna från skolan, idag har de varit ute hela dagen och utövat 6-kamp.
Två trötta, men glada gossar kommer att kliva in genom dörren, redan i bilen kommer det att vara ett hejdundrande informerande om hur det gått, vilka som varit snabbast etc ..
Vädret hade dock kunnat vara lite bättre men men, huvudsaken är att det inte regnar!

Mer infor om detta kommer senare

Organiserade sig

1930 organiserade sig norrländska arrendatorer i Villhelmina. Detta är ett resultat av "Eskilstunakolonisternas" vistelse på orten. Organisationen fick namnet Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund, SKKF.
Kronotorparna representerade en betydligt större arrendatorbefolkning som redan fanns på plats, då kolonisterna dök upp på kronoparkerna. Eskilstunaarbetarna inhystes t ex hos en kronotorpare, medan de uppförde kojor, provisoriska bostäder. Endast 2 av de 16 fick sin dröm om ett eget hem i Norrland uppfylld.
Endast en blev bofast tills han tvingades att flytta från sitt hem på kronoparken.

Västeråsarna hyrde bagarstugor av bönderna och hade det sämre än backstugusittare. Endast 1 av de 8 stannade kvar i sin nya hembygd. Detta är verkligheten bakom myten om att folk från södra Sverige koloniserade delar av Norrland under detta århundrade.

I likhet med kolonisterna var kronotorparna till övervägande del från Västerbotten. De flesta av SKKF:s avdelningar fanns därför i detta län. I en avhandling med namnet - Kolonisationen på kronoparkerna i Norrbotten 1894- 1950,
Umeå 1979, fastslås kategoriskt att  "kolonisationen på kronoparkerna fick sin största omfattning i Norrbotten".

Vad är kolonisation?

Fattigmans tröja

Enligt kulturgeografer innebär begreppet att mark tas i anspråk som tidigare ansetts outnyttjad. Så var inte fallet med den mark som kolonister och kronotorpare fick arrendera. En förutsättning för dessa arrenden var att centralmakten, "kronan", löste in, friköpte de betesmarker och ströängar som både bofasta och samer utnyttjat på de så kallade överloppsskogar och lappskatteland ( privat  egendom vars skatt gick till staten, därav namnet lappskatteland) 
som inrättades till kronoparker i slutet av 1800-talet. Ersättningen för dessa förlorade betes- och slåttermarker gick till hemmansägare och inte till den del av befolkningen som såg skogen som fattigmans tröja och en möjlighet till att överleva.
Sedan urminnes tider hade befolkningen i norrlandslänen utnyttjat de marker som blev kronoparker för sin överlevnad. Det innebar att fattiga norrländska familjer redan bodde på marker som inrättats till kronoparker i slutet av 1800-talet.

–————

"Olaga" bosättning

Den förvaltade myndigheten av de nyinrättade kronoparkerna betraktade dessa bosättningar som "olaga". Beväpnade och uniformerad tjänstemän, s k  kronojägare, vräkte därför familjer som slagit sig ned på fäbodar, renvallar och vid fiskevatten med muntliga tillstånd från de före detta markägarna i bonde- och samebyarna.
I början av 1900- talet hade fattigfolk bland annat slagit sig ned vid den fiskrika Juktån i Västerbottens lappmark. ( Här grävdes en sjutusenårig boplats ut 1960.)

Backstugsittarna i den s k Juktåkolonin lyckades undgå vräkning tack vare stöd från en inflytelserik politiker och jurist av norrländskhärstammning. Denne var engagerad i en utredning med anledning av att cirka 15000 norrländska bönder proletariserats på grund av trävarubolagens framfart. De sociala missförhållandena medförde att riksdagen beslöt att mark- och medellösa kunde få arrendera några hektar mark på kronoparker i Västerbottens län.
Från och med 1904 fick därför backstugsittarna vid Juktån med flera fattiga familjer besittningsrätt och status som kronotorpare.

Motsägelsefull reservation

Den förvaltade myndigheten som kallades domänstyrelsen reserverade sig dock mot förslaget. I en skrivelse till Konungen den 15 mars 1904 påpekas att kronotorparnas verksamhet " icke fick ses ur kolonisationssynpunkt utan ur den synpunkten att de skulle vara till gagn för skogsbruket"
Detta är motsägelsefullt med tanke på att riksdagen 14 år senare beslutade att kronoparker i de sex nordligaste länen skulle upplåtas för kolonisation!!
Något som saknade täckning - både i verkligheten och i ett historiskt perspektiv.

I Västernorrlands län som omfattar en areal på cirka 25 000 kvadratmeter (kvkm), blev resultatet två kolonat.
Dessa låg på en före detta fäbodvall i Haverö socken, landskapet Medelpad - mitt i Sverige.

I Norrbottens län som omfattar 105 500 kvkm eller 1/4 av Sveriges areal, blev det 115 kolonat.

Att betrakta detta kuriosum som kolonisation är en myt. De få kolonat som byggdes är exempel på vår tids egnahemssträvanden. Detta bekräftas också av det faktum att "kolonister" hade egnahemsnämnderna i de olika länen som arrendegivare, sedan den statliga kolonisationsnämnden gick i graven på 1920- talet.
Ett fåtal av de mark- och medellösa fick se sin dröm om ett eget hem uppfylld. Av Sveriges offentliga statistik (SOS) framgår kolonatens fördelning på de olika länen 1947:

Norrbottens län             115 stycken
Västerbottens län         205 stycken
Västernorrlands län          2 stycken
Jämtlands län                   11 stycken
Gävleborgs län                  16 stycken
Kopparbergs län                 5 stycken

Den officiella synen är dock fortfarande, att kolonisternas verksamhet var en kolonisation och att denna fick sin största omfattning i Norrbotten.
Upplands lantarbetarförbund varnade på 1920- talet sina medlemmar för att bli " kolonister". Myten om att Norrland koloniserats från Mälardalen kan alltså avskrivas - både i ett kort och i ett långt historiskt perspektiv.

Så avslutar Bo Malmberg denna fascinerande läsning om kolonisationen av Norrbotten.

Norrbotten räknades dessutom väldigt länge till Västerbottens län så vill man ta reda på mer måste man gå via Västerbottens skatte- lag och jordböcker för att få reda på mer när specifika byar och städer blir till.

Hoppas ni haft lika skoj som mig när ni läste detta.

Lånade till kolonat

Sexhundra år senare beslöt centralmakten att inte bara norrlandskusten utan även det norrländska inlandet skulle "koloniseras" av mark. och medellösa som arrendatorer på statens myr- och mossmarker. Efter första världskriget inrättades en så kallad statlig kolonisationsnämnd i Stockholm. Den hade till uppgift att planera lämpliga "kolonisationsområden" på statliga skogar, så kallade kronoparker.
Man skulle befolka dessa med vad man kallade kolonister. Dessa fick mot borgen, säkerhet,  låna några tusen kronor av arrendegivaren/staten för att uppföra bostäder åt sig och sina familjer. Dessa hem kallades kolonat, oavsett om de byggdes av arrendatorerna själva eller genom arbetsgivarens omsorg.

Centralmaktens målsättning var att därigenom få arbetskraft för ett intensivt skogsbruk. Denna förhoppning infriades inte på grund av sviktande skogskonjunktur från 1920-talets början till 1930-talets mitt. Möjligheten att överleva blev svår för de familjer som lockats med löfte om skogsarbete och egna hem. De sociala missförhållandena väckte så skarp kritik att den statliga kolonisationsnämnden lades ned i mitten av 1920.

Resultatet av det misslyckade projektet, som kallades försökskolonisation, blev 450 kolonat utspridda på kronoparker från Muonio älv i Tornedalen till Österdalälven på en sträcka av nästan hundra mil från de nordligaste till de sydligaste kolonaten.

Till inbördes hjälp

En av myterna kring denna samtida historia är att tusentals sörlänningar sökte sin lycka som kolonister, iförda finkostymer och lågskor, samt att de skändligen misslyckades därför att de inte var lika hårdföra som norrlänningarna.
Av kolonisationsnämndens protokoll framgår att drygt 1100 sökande antogs som "kolonister".

Av dessa kom knappt 40 från trakter söder om Dalälven.
24 av sörlänningarna var arbetslösa industriarbetare från Eskilstuna och Västerås. De 16 Eskilstunaborna, hamnade på en kronopark i Villhelmina och de kvarvarande 8 västeråsarna på en kronopark i Lycksele, Västerbottens län. Sörlänningarna var syndikalister och ville samarbeta till inbördes hjälp. Inom loppet av några år återvände de flesta till sina hemorter. Det berodde inte på bristande personliga förutsättningar, utan på att deras bedömninga av projektet var orealistiskt - det utlovade skogsarbetet blev inte av. 
Den utmätta arealen till varje kolonat var så obetydlig att det inte gick att existera på jordbruk som förutsatte odling av myr- och mossjordar i ett kärvt klimat.

Syndikalisterna möttes med misstro av de lokala myndigheterna för sina kooperativa arbetsmetoder. Som idespridare fick de förra dock betydelse, inte minst för de organisationssträvanden som förverkligades. Då flertalet gett upp drömmen  om hem och jord i Norrland och återvänt till Mälardalen.

Lyssnade på detta när jag åkte in till stan idag för att inhandla diverse attiraljer, radion stod på Lugna Favoriter som vanligt, en underbar kanal förövrigt.  Var helt enkelt tvungen att leta upp sången på youtube och till min glädje hittade jag den för jag visste inte namnet på gruppen.

Jag har inte skrivit något inlägg därför att det är alldeles för mycket runt omkring mig och för mycket tankar i huvudet.  Det studsar hit och dit, kan inte samla ihop mig till något vettigt. Känner mig som en studsboll med en otrolig fart. Förkylningen är fortfarande kvar och nätterna präglas av ilskna hostattacker!

En liten hälsning från en som försöker

Det finns en hel del spännande dokumentärer som man verkligen blir nyfiken på, som än i denna dag kan väcka blandade känslor om vad som egentligen hände.
Igår såg jag filmatiseringen om vad som hände vid Ayer´s Rock 1980 - försvinnandet av baby Azeria Chamberlain.
Hennes mamma Lindy Chamberlain hävdade hela tiden att en dingo smygit sig in i tältet där baby Azeria låg och sov tillsammans med sin 4-årige bror Reagan Chamberlain, dingon skulle ha tagit det yngsta barnet i munnen och därefter sprungit iväg från tältet ut i vildmarken. Händelsen fick den Australiensiska befolkningen att dela upp sig, de som trodde på modern och de som bestämt hävdade att modern mördat sin 2½ månader gamla dotter och att fadern, Michael Chamberlain var medhjälpare till dådet.
Lindy blev dömd för mord och hennes make dömdes för medhjälp, domen blev 18 månader eftersom barnen redan var moderlösa.

Det har gått 27 år sedan denna tragiska händelse och än idag tar journalisterna upp fallet, Lindy har ställt upp på en exklusiv intervju med Tracy Grimshaw för att kommentera likheterna med hennes dotter Azeria och det uppmärksammade bortrövandet av Madeleine McGann.

Lindy och Michael Chamberlain har båda gift om sig och skapat nya liv så gott som det nu går efter att något så här tragiskt hänt.

fotnot: filmatisering "A cry in the dark,"  eller " Evil angels" har sänts flera gånger med några års mellanrum